Vart ska jag börja!?
Det jag kan börja med att tala om så här innan jag kommer i gång är att det som kommer stå i denna blogg är saker jag uppleft genom åren. Allt i från barndomen fram till nuläget i mitt liv. Det kommer vara en blogg där jag bara kommer att spotta ur mig om sexuella utnyttjanden, misshandel, våldteckter, besvikelser, mobbning m.m. En TUNG blogg med andra ord. Men kanske hjälper det någon annan där ute, att inse att DU ÄR INTE ENSAM!! Jag har valt att vara anonym av många anledningar, detta är ett sätt för mig att bearbeta allt och få ut de. Ett sätt att dela med mig utan att helt klä av mig "naken". Ett sätt att erkänna för mig själv att detta har verkligen hänt. Ett steg mot ett friare liv.
Det är verkligen inte bara att börja skriva ner allt. En del saker kommer jag inte ens ihåg, jag har förträngt mycket av allt som hänt. I bland virvlar gamla minnen och bilder upp i huvudet och jag får anstränga mig för att försöka komma ihåg när och var det hände, om jag inte väljer att vifta bort det.
Under åren som gått har man lärt sig att stänga av.
Det är som en stor mur framför sig, ingen tar sig igenom det, ingen får se det sårbara bakom, bara om jag släpper in. Det har vart mitt sätt att skydda mig själv, jag har trott att om jag har denna fasad/mur framför mig så kan ingen göra mig illa mera. Men i bland har någon tagit sig in och skrapat, jag har släppt in och åter igen har man blivit sårad.
Just nu i detta läge i mitt liv har jag några riktigt nära. Dom är få men dom finns där och jag älskar dom otroligt mycket, deras stöd och tålamod ger mig mycket och jag är tacksam över att dom finns.
Jag har en underbar pojkvän, han är min störrepelare genom livet, han ger mig stryka och han tror på mig som ingen annan gör. Han ser styrkan som jag själv inte ser hos mig, ännu.
Jag har en underbar familj, kärleksfull (även om dom inte ens vet hälften av allt jag fått gå igenom).
Men trots att jag har kärlek och trygghet omkring mig i dagens läge så har jag fortfarande mina mardrömmar, tvivel, demoner i huvudet, ilska, hat, skam och självförakt kvar. En del dagar är jag väldigt låg, deprimerad och ledsen. Men har ju självklart dagar när jag känner lycka och glädje med, det pendlar!!
den vackra utsikten och vid nedgångar, se framåt och vet om att det finns en topp till längre fram!"
The one who survived it all!
2010-01-11 @ 16:07:06 Permalink (¯`• °• Min Historia •°• ´¯) Kommentarer (5) Trackbacks ()
