Keep On Survivin!

Dikter!

Jag skriver dikter och texter titt som tätt. Jag är medlem på en sida som heter poeter.se och kan verkligen rekomendera den för er som känner att ni vill skriva ner dikter och dela med andra och få respons och i bland kretik. Man kan finna en vän. Jag tycker det kan vara skönt att låta fingrarna glida över tangentbordet och bilda ord. Jag tänkte jag skulle dela med mig av några dikter här. Jag har 4 st tex om handlar om det jag skrivit i mina 2 senaste inlägg. Jag tänkte jag kunde lägga in dom här. Jag har även gjort en egen kategori som heter dikter så det kommer säkert komma in fler titt, som tätt.

Mörkret tränger sig in, min säng känns stor.
Ensam ligger jag här och lyssnar, jag lyssnar efter dina fotsteg i hallen.
Jag glömmer aldrig alla dom gånger jag låg där under täcket och gömde mig, försökte göra mig så liten som bara ett litet barn kan göra.

Jag hör dina andetag och jag kan känna din närhet. Jag känner hur du rör vid mig hur du kladdar och viskar "detta är vår hemlighet, jag älskar dig!".
När fick du rätten att göra det du gjort!?
Vem gav dig rätten att göra mig illa, att sätta djupa ärr på min insida!?
Varför fick jag inte bara vara jag, orörd och okysst!?

Första gången det hände sa du att det aldrig skulle hända igen.
Andra gången du gjorde det sa du att du haft en dålig dag och det råkade gå ut över mig och att det heller inte skulle hända igen.
Tredje gången det hände sa du att jag själv hade orsakat orsaken.

Men vem ger någon annan rätten att ha den man påstås älska som slagpåse!?

Att gå som katten runt het gröt, att vänta på att klockan ska ticka och tiden ska ta slut är ångest och panik framkallande. Som en bomb, PANG så tar stubinen slut och helt plötsligt ligger man där igen på golvet, ihop kurad och ber för sitt eget liv, det för mig är inget liv.

Aldrig igen ska någon få använda mig som en slagpåse, hör du de!?
ALDRIG IGEN!!


Nu sitter jag här igen som så många gånger förr.
Jag befinner mig i en annan värld, en värld fylld av demoner och mörker.
Jag hör dina andetag och känner din vidriga andedräkt som så många gånger förr.
Fast jag bara var ett barn då så kommer jag i håg allt i minsta detalj.

Spelar ingen roll hur mycket jag skriker denna gång för du är inte här på riktigt.
Det är mina demoner som spelar upp scenerna i mitt huvud, påminner mig om vad som en gång hänt.

Dom vill inget annat en såra mig och trycka ner mig och dom vet precis hur dom ska göra. Dom vet vad som ska visa dom vet vad dom ska trycka på för knappar.

Jag blir ett barn igen, ett hjälplöst barn som inget vet om den onda värld du bjöd in mig i. Som inte vet om svek, förödmjukelse som inte vet vad övergrepp är utan tror det är kärlek.

Men nu vet jag varför det gjorde ont inom mig fast du sa det var kärlek.
Nu vet jag varför du gång på gång sa det var våran hemlighet.

Jag vet vad du har gjort, jag vet att det har hänt, bilderna som jag önskar vore ett trick är verklighet. Det är mitt förflutna.. Ett trassligt och jobbigt bagage som förföljer mig tills den dagen jag dör.

Du har skadad mig som ingen annan, du har satt dom djupaste ärren i min själ. Du tog min oskyldighet i från mig. Du tog en del av min barndom.

Jag sitter på stengolvet och gungar fram och tillbaka.
Gungandet påminner om när du fanns här och höll mig i dina armar, när du satte dig bakom mig och viskade i mitt öra att allt skulle bli bra.
Men nu sitter jag här ensam i mitt mörker.

Jag är trött på dessa tårar som strömmar ner för mina kinder, jag är trött
på hånskratten jag hör i mitt huvud och jag är så trött på att gång på gång
tappa fotfästet.
Klarar jag det här utan dig!?..

Jag vet att du vill jag ska vara lycklig, jag vet att du älskade att se mig le och höra mitt skratt.
Men utan dig känns allt så jävla meningslöst i bland.
Utan dig känns det tomt, och mitt hjärta saknar.
Varför togs du i från mig!?

Jag vet att du hör mig, jag vet att du finns där.
Gång på gång har jag fått det bevisat att du följer mig genom livet även om du inte står här vid min sida längre.
Jag ser dig i bland, din skepnad, jag möter dig i drömmar och jag kan känna hur du smeker min kind.
Jag önskar bara att jag kunde få hålla dig en sista gång, säga att jag älskar dig och få presentera dig för honom.
Mannen som kommit in i mitt liv, mannen som får mitt hjärta att slå extra slag igen.
Jag önskar bara du var här, min älskade ängel.

R.I.P

2010-01-12 @ 17:20:33 Permalink °•° Dikter °•° Kommentarer (1) Trackbacks ()